Träbiten 94 – Arvid Ahlberg – en båtmålare

Av Sigvard Fjellsson och Claes Häller
Boken är på 92 sidor, rikt illustrerad med konstnärens målningar i färg, samt fotografier som visar och ger bakgrund till de olika motiven vid tiden.

Arvid Ahlberg var en målare som i nära femtio år ägnade sig åt att avbilda farkoster av skilda slag, alltifrån små båtar till segelfartyg i olika skepnader. Blekingsekor, snipor, jullar och lotsbåtar. Passagerarfartyg och ångkorvetter. Var och en i sin miljö med de rätta detaljerna återgivna.
Han var inte enbart en traditionell marinmålare utan snarare en båtarnas målare och en kustens skildrare med ett brett register. En ganska okänd konstnär, som hade fått sin utbildning i Düsseldorf, men en idog avbildare i alla väder. I vått som torrt, i storm som godväder, sommar som vinter.
Han var uppvuxen i Karlskrona och kom till Göteborg och Västkusten på 1880-talet. De sista åren av sitt liv bodde på Hönö Klåva, där han dog 1932, 81 år gammal.

Ahlbergs första kända målning, målad i Düsseldorf år 1881. Det är Skirner, en örlogsbrigg framför Kungshall på Stumholmen i Karlskrona.

I milt sommarljus har Ahlberg fångat en metande pojke, en blekingseka, slupen med loggertsegel och fyren God natt vid Karlskrona. En överraskande ljus målning från 1887 av en målare som just hemkommit från Düsseldorf.

En lotsbåt med den röda randen i seglet går utför att möta ett fartyg som närmar sig land. Tavlan är signerad 1888 och troligen från Göteborgs skärgård.

Ahlberg kom till Gullholmen år 1889, bodde granne med prästgården och blev bekant med kapellpredikanten Alf Gullbring som var en duktig amatörmålare. Han kom troligen till ön för måla av konservfabriken vars ägare vi ser på målningen från ångbåtsbryggan.

På målningen från sundet på Gullholmen mot norr ser vi sjöbåtar med seglen på tork. Det är storsjöfiskare på Nordsjön som just kommit med sin fångst av torsk och långa. Paret som ror den så kallade lillebåten har hämtat sin andel och skall nu bereda sin fångst; spila långan och hängde den till tork som de man ser till höger på målningen från 1890.

Vinterbild från Packhuskajen är signerad 1891. Ahlberg har målat stående på Göteborgs första kajspår… godsvagnen står utanför det gula kajskjul nr 8 som finns kvar än idag.

Ännu ett motiv från Packhuskajen med en Wilsonångare på ingående till Franska tomtens bojar. Till vänster ligger Bohuslänska Kustens ångare vid stenpiren…

När Ahlberg år 1899 flyttar ut från Göteborg kommer han att bo granne med Winga. Först på Fotö något år, sedan på Hönö resten av sitt liv. Han der då fyren med det svepande skenet, morgon som kväll, natt efter natt, vinter som sommar, år efter år. Han hör mistlurens hesa vrål när dimman kommer och sikten försvinner. Men framförallt ser han fartygen på avstånd, de stora fartygen på en oändlig film som aldrig tar slut. Örlogsfartygen och emigrantfartygen, Wilsonlinjen och Amerikalinjen. Han kan kika efter ångfartygens rök vid synranden eller segelfartygens anonyma segelmassa vid horisonten som växer till en igenkännande profil ju närmare den kommer och han kan identifiera någon av Rederi AB Örnens stolta fullriggare eller en av flottans ångkorvetter. Och han ser dessutom de mindre båtarna, jakterna, vadbåtarna, ångtrålarna, kustfraktarna och de vita passagerarbåtarna. Ser juller, snipor, kågar under segel och ekor plattbottningar eller dårer som ros. Som flytande statister fyller de ut den oändliga filmen och ger bakgrundsmotiv till hans målningar. Och som den röda tråden i alltsammans ser han lotsbåtarna, de som väntar, övervakar och ger lotsning i stiltje som storm.

Fiskebåt med snurrevad
En fiskebåt utanför norska landet, en lotsbåt är på väg ut till en ångare, en piptunna som vakare i förgrunden – Ahlberg är sig lik fast han nu har hunnit bli 74 år gammal och lider av svår reumatism i sina händer. Han har hunnit med åtskilliga beställningar av fiskebåtar till skeppare på Hönö som vill ha sin båt avmålad ute på havet.

Efter utställningen på Sjöfartsmuseet i Göteborg år 1981 med Arvid Ahlbergs målning har intresset för hans konst stadigt ökat. Anledningen kan vara att hans målningar även har ett dokumentärt värde.

Annonser