Träbiten nr 148

Hättan

Från när och fjärran 2

Innehåll

Hemmafiskaren på Hättan av Stefan Westerberg
Herr Arnes penningar, verklighet och dikt av Sigvard Fjellsson
Den gåtfulla bilden av Sigvard Fjellsson
Barken Alfhilds förlisning av Kristina Jarnedal

Fyra olika artiklar från olika tidsperioder och framförallt skilda orter.

I Hemmafiskaren på Hättan har Stefan Westerberg med stöd av Claes Janssons bilder byggt upp en berättelse runt de föremål, främst ålderdomliga fiskredskap, som hemmafiskaren John Berntsson lämnade efter sig på den lilla ön Hättan på insidan av Tjörn.

Hela ön, som annars är präglad av lotsar och tullare som tjänstgjorde här och som byggde sina hus längst ut mot farleden, har sin ålderdomliga prägel kvar, en förvånansvärt välbevarad kustmiljö. Hätte-Johns strävsamma liv med små ekonomiska resurser resulterade i omsorg med allt;

de ålderdomliga redskapen vars skönhet bilderna förmedlar, hans båtar, sjöbod och hans lilla stuga.

Den hårda isvintern 2010, med ett fruset hav som lamslog kustens öar, gav Sigvard Fjellsson uppslaget till nästa artikel:

Herr Arnes penningar, den spännande romanen är välkänd för den litterärt intresserade och alla de som fick läsa den i skolåldern.

Berättelsen filmades 1919 av Mauritz Stiller. Det är två svenska klassiker med verklighetsunderlag. Och den grymma verkligheten överträffar dikten!

På vintern år 1586, när snö och is lamslog det pågående sillfisket på Marstrand, bryter två skotska lösdrivare (ej tre adelsmän som i romanen) sig in i Solberga prästgård och dräper kyrkoherden och hela hans gårdsfolk. Huset sticks i brand, rövarna försvinner med sitt stulna gods över isen med häst och släde mot Marstrand.

Efter någon månad blir de röjda och ställda till svars för sina gärningar; om brottet var avskyvärt så skulle straffet vara avskräckande och ständigt påminna om den vedervärdiga gärningen.

Avslutningsscenen i Stillers film: alla Marstrands kvinnor bär den avlidna Elsalill (filmen och romanens kvinnliga huvudperson) mot land samtidigt som isen bryter upp.

Nästa artikel, även den skriven av Sigvard Fjellsson, utstrålar dock mera framtidstro och hopp, fast bilden som är tagen i Stettin den 1 juni 1916, dagen efter Nordsjöslaget.

Den gåtfulla bilden.

Berättelsen utgår från denna bild som visar trettiotalet skutskeppare med besättningsmedlemmar som på sin fridag besöker sjömanskyrkan i Stettin. De är alla prydligt klädda och merparten av dem, de från främst Gullholmen har alla någon form av blomsterprydnad, i rockslaget eller i händerna. Sjömanspastorn med fru och barn står i mitten och de som kommer från västkusten är identifierade och

därmed deras kuttrar som då fraktade sten till Tyskland mitt under ett brinnande krig.

Barken Alfhilds förlisning – en uppföljning av ett sjömansöde ur TB 146 boken om Fiskebäckskil. Kristina Jarnedal har samlat in mer fakta om barkens förlisning på Tasmaniens karga kust.

I boken beskriver Kristina hur Sven Berntsson, från Fiskebäckskil och kapten ombord på barken, i sina brev hem berättar om sina resor längs Amerikas kuster. I sista brevet hem omtalas en stormig och besvärlig resa från Pensacola i Texas till Rio de Janeiro i Sydamerika.

Nu beskrives barkens strandning och besättningens umbärande där endast 6 klarade livhanken av totalt 17 man. Kaptenen hittas och begraves i Hobart i Australien, medan de övriga förolyckade drunknar eller försvinner i skogen. På sjökortet från Tasmanien finns en bukt uppkallad efter fartyget Alfhild Bight som minner om förlisningen.

Annonser